Vi har fått frågan av medlemmar och även av icke medlemmar vad som händer i december när MTR varit igång i ett år? Försvinner vårt lokala kollektivavtal då? Tydligen så har vi inte informerat tillräckligt vad som gäller – olyckligt givetvis. Kanske har vi i styrelsen tagit det för självklart vad som överenskommit och därför inte tänkt på tydligheten i kommunikationen ut till er medlemmar.
Vad händer då efter ett år? I vårt fall inget speciellt. Vi har ett lokalt kollektivavtal (med samma innehåll som under Ståg) som är tecknat av oss och av vår nya arbetsgivare – MTR och det löper med samma uppsägningstid som det centrala branschavtalet. Det går alltså tidigast att säga upp till våren 2020. Det som hade kunnat inträffa i det fall att MTR inte tecknat ett lokalt avtal med oss hade varit att våra villkor skulle varit skyddade under det första året för att sedan ersättas av villkoren i det centrala avtalet i det fall att inget nytt lokalt avtal träffats under denna tidsperiod. Därav säkert en hel del av de farhågor och funderingar som uppstått.
Ni som sett det centrala avtalet (det tunna lila häftet) och läst det vet att det inte finns mycket att falla tillbaka på här jämfört med regleringarna i vårt lokala avtal. Närapå allt värde som vi har finns i vårt lokala avtal. Ni som jobbat ett tag i branschen minns säkert hur SJ agerade när de lät det lokala kollektivavtalet för Götalandståg löpa ut utan att visa minsta vilja att komma överens om ett nytt. Det blev rörigt, med olika villkor för nyanställda och för de som var kvar sedan tidigare. Nöjdheten med arbetsgivaren blev väl inte direkt jättehög och sjuktalen steg. Det blev ohållbart till sist och i slutänden tecknades ett nytt lokalt avtal på en nivå som var nära det som gällt innan. En massa krångel helt i onödan. En snabb och förenklad version av det som inträffade men bara så att ni är med…
Med en förarbrist som är om inte akut så i alla fall reell så hade en situation likt den i Göteborg inte varit lyckosam för någon. Exakt hur tankarna gick hos MTR kan vi ju inte veta men i alla fall valde bolaget att ta över de befintliga villkoren i vårt avtal och sajnade detta innan de tog över trafiken i december förra året. MTR fick även gå med på att låta de av oss som går på pensionsplanen ITP2 vara kvar i denna istället för att lägga över samtliga i den för företaget ekonomiskt mer gynnsamma ITP1-planen. Samt att de fick lova att betala för SL-kortet även framöver – något som vi inte hade i avtal under Ståg utan var något som ”bara löpte på” sedan de dagarna då SL subventionerade dessa kort för ”sina” bolag till en mycket hög andel. Idag betalar inte SL sina entreprenörer för detta på det sätt som en gång var utan närapå hela kostnaden tas nu utav arbetsgivaren. Det var inget som MTR egentligen hade lust att fortsätta betala men som de ändå köpte i inrangeringsförhandlingarna trots en ökad kostnad.
Summa summarum så finns idag ingen anledning till oro över våra villkor. De löper på som tidigare även efter den 11 december i år. Däremot så finns självklart risken att MTR väljer att tolka skrivningar i det avtal vi har idag på ett annorlunda sätt än vi gjort tidigare och därav vilja rubba styrkeförhållandet mellan oss. Då är det vår uppgift som styrelse/klubb att hävda våra intressen och bevaka avtalet.
Jag har nu gått på semester och kommer endast att arbeta ett par nätter under slutet av månaden innan jag blir hemma föräldraledig under resten av året. Jag räknar med att vara tillbaka till början av februari igen. Till dess så kan ni leva i trygg förvissning om att att resten av styrelsen med Astrid i spetsen intresserar sig för era villkor och möter arbetsgivaren på alla de sätt och i alla de situationer som uppstår.
Vi ses och hörs!
/Kristoffer