I helgen har pendeltåg tvingats att ställas in på grund av personalbrist. Såväl trafiken mellan Gnesta och Södertälje samt Västerhaninge-Kungsängen drabbades av ett stort antal inställda avgångar denna helg.
Nu uppmärksammas bristerna även på andra håll. Igår gick kollegorna på SLFF ut med följande inlägg på sin blogg där de belyser situationen på pendeln: https://slffsj.wordpress.com/2017/10/28/mtr-staller-in-tag/
Varför klarar MTR inte av att bemanna tågen med personal? Sant är att det finns ett underskott på personal – främst på lokförarsidan men så har läget sett ut (mer eller mindre) även under den förra entreprenören, Stockholmståg. Vi har tidigare genom ett gott planeringsarbete där utskrivningen givits goda förutsättningar kunnat lösa bemanningen även i tider med stora underskott. Så varför går det inte nu?
Det finns inte ett svar på frågan utan handlar om flera samverkande faktorer där en av de viktigaste är just förutsättningarna för personalen på Psf att klara sitt uppdrag. Seko kritiserade arbetsgivarens beslut att flytta planeringen från ”hjärtat” på Stockholms central och drev på för att planeringen skulle finnas kvar verksamhetsnära. MTR drev igenom flytten ändå och placerade kort- och långtidsplanering i DN-skrapan. Kontaktvägarna mellan den åkande personalen och utskrivningen reducerades därmed till mail och telefon och det personliga mötet fick stryka på foten. Kombinerat med en hög omsättning på personal inne hos Psf har detta lett till att planeringen inte längre känner sin personal lika bra eller på samma sätt som tidigare.
Samtidigt är arbetet stressigt och planeringen upplever själva att de inte hinner med att bemanna på det sätt som de själva skulle vilja. Istället handlar det om att släcka bränder och skjuta problemen framför sig till nästa vecka för att fortsatt ha näsan ovanför vattenytan innestående vecka. Att bedriva verksamheten på sådant sätt går ett tag men fungerar inte i längden.
Förare som går på riktade grupper vittnar om att de får jobb utlagda som inte alls matchar gruppnyckeln. Äs-mornar blir till Bro-mornar eller så kastas tiderna om från eftermiddag till morgon etc etc. Detta trots att jobben finns och egentligen skulle kunna planeras ut bättre. Det i sig leder till irritation hos personalen och minskar viljan att ställa upp när det är brist vilket ytterligare spär på det ansträngda läget. Det blir en spiral nedåt.
Samtidigt så har vi situationen med POC där företaget befinner sig i konflikt med personalen genom sin vägran att acceptera de villkor som tidigare gällt. Konflikten spiller över och påverkar självklart lokförarnas syn på sin arbetsgivare och bidrar inte till en ökad lust att hjälpa till. Det blir också ett kraftfullt incitament för att INTE söka sig in till POC (som behöver förstärka med fler driftledare framöver). Rekryteringsbasen för dessa tjänster finns främst i lokförarkollektivet – hur tänker MTR här? Självmål…
Egentligen finns goda förutsättningar för företaget att bemanna tågen med personal. Totalt sätt så är inte övertidsuttaget oroväckande högt, däremot så är det väldigt ojämnt fördelat.
På kort sikt behöver följande göras:
- Ge PSF verktyg för att bemanna tågen med personal. Höj upp och använd X-tillägget för att locka personal att komma in och ta ett extra pass till dess att vi är i balans. Det är billigare än att ställa in trafik och betalar sig direkt.
- Kom överens med fackföreningarna hur hel- eller deltids-tjänstledig personal kan nyttjas för att förstärka bemanningen.
- Se till att teckna ett arbetstidsavtal för personalen på POC som upplevs som skäligt av personalen
På längre sikt ser Seko Lok behov av att:
- Flytta planeringen tillbaka till pendelns lokaler.
- Förstärka Psf och ge resurser så att de klarar sitt uppdrag.
När vi går in i T18 nu i december så ökar pressen än mer och risken för ett fullständigt haveri kan inte uteslutas. Med en trafik som blandar ”vanliga avgångar” med ”skip-stop” och där insatstågen sprids över turerna istället för att renodlas så får vi ett klart mer sårbart upplägg. Uppstår personalbrist under vardagar så går det inte likt idag att på ett enkelt sätt ställa in insatserna och använda personalen till andra turer. Det blir istället en dominoeffekt som slår sönder trafiken och istället förstärker bristen. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas att de problem vi sett i helgen ”värker ut” är inte en bra strategi.