De första tågen utan tågvärd har börjat rulla i pendeltågstrafiken. Enligt företaget en så kallad ”mjukstart” där det inte blev 30 % från start utan endast ett par omlopp till att börja med. Det här var bra och rätt tänkt – varken den tekniska utrustningen eller lokförarna var redo för en fullskalig start redan den 5:e december. Vi upplever många tekniska fel och brister som behöver tas om hand och vi ser ett stort utbildningsbehov innan det här kan fungera som tänkt. Lokförarna behöver känna sig trygga i att kunna ta den roll som arbete utan tågvärd innebär.
Nu planeras istället för att nå 30% från februari månad. Kommer det att fungera? De senaste veckorna har det varit mer regel än undantag att kamerautrustningen inte fungerar som det ska – det är kameror som inte ger bild, monitorer som inte tänds upp etc. Samtidigt finns inte klara rutiner på plats för hur vi förväntas agera i de situationer där brister upptäcks. Ska vi avvakta till dess att en tågvärd kommer på plats, stänga av enstaka vagnar eller ställa in tåget? Det måste vara glasklart hur vi förväntas agera när brister och fel upptäcks. Här finns arbete kvar att göra.
Den nya politiska majoriteten i region Stockholm har aviserat att en nytillsatt utredning ska titta på hur bemanningen ska se ut ombord på våra tåg. Det är bra och ett steg i rätt riktning. Samtidigt finns inga pengar i budget för någon förändring jämfört med vad den tidigare majoriteten redan beslutat. Vi vet inte hur kontraktet med tillverkaren av kamerautrustningen ser ut men med hundratals miljoner redan nedplöjda i projektet är inte ett omöjligt utfall att även den nya majoriteten beslutar hålla fast i projektet till viss del.
Beställarens förhoppningar om framtida besparingar har frontalkraschat mot stora delar av personalens förväntningar på vad man upplever som en trygg och säker pendeltrafik. Genom att undvika uppsägningar och istället erbjuda omplaceringar för alla berörda tågvärdar hoppades arbetsgivaren att mota den värsta kritiken men det har snarare spätt på den.
Att arbetsliv och yrken förändras över tid är ett faktum. Teknisk utveckling kommer att medföra förändringar, göra att vissa jobb försvinner, samtidigt som andra kommer till. Problemet idag är att SL och MTR inte lyckats presentera säkra och tydliga lösningar på alla element som är kopplade till det nya ensamarbetet. Likaså hetsas projektet fram och genomförs utan att alla rutiner är på plats och utan att LF-kollektivet i stort känner sig redo. Med detta får vi ge företaget ett kraftigt underbetyg då de haft god tid på sig både att lösa problemen men också att förmedla ut vad som gäller, erbjuda hjälp och stöd, till personalen. Vi trivs bra med samarbetet som vi har idag – en lokförare och en tågvärd som delar på arbetsuppgifterna ombord. Vi vet vad vi har men inte vad vi får – samtidigt vill vi inte se våra kollegor bli av med jobbet. Högst naturligt och väntat.
Utöver oro och oklarheter kring vad som ska ske vid oförutsedda händelser som brand, evakuering och hot och våld är ytterligare invändningar att lokförarjobbet riskerar bli stressigare och mindre attraktivt. Vi får fler arbetsuppgifter och färre naturliga pauser i arbetet jämfört med idag. Allting annat lika är det därför självklart att det finns ett stort motstånd mot denna förändring.
Vad gör klubben nu?
Med de förutsättningar som råder är vi på sätt och vis idag tillbaka (eller kvar i samma läge) som när vi först fick reda på att detta projekt skulle sjösättas. Skillnaden är väl att vi idag med säkerhet vet att kamerorna kommer upp – något som inte var självklart för ett par år sedan. Seko Lok organiserar endast lokförare och fokus är därför självklart på vad som behövs för att lokförarna på ett bra sätt ska kunna göra sitt jobb. Det ska finnas klara och bra rutiner att jobba efter:
- När det behövs och där det behövs ska det finnas stödresurser som underlättar lokförarens arbete och gör det möjligt.
- OTS och styrningen av denna funktion måste fungera som tänkt och trimmas in.
- Vi ser också behov av en permanent lösning med plattformsvärd eller annan resurs vid Sci och Sod för att klara trafikutbytet på ett bra sätt. Rutinerna kring detta behöver sättas.
- Resurser ska finnas tillgängliga för avsyning av tåg som ska tas ur trafik
- Förutsättningarna inne på DLC behöver stabiliseras och stärkas. Det är stressat och pressat inne på driftcentret idag – om inte personalen därinne trivs och har rätt förutsättningar så slår det direkt mot vår förmåga ute i trafiken.
Utöver det självklara i att rutiner finns och fungerar så har Seko Lok redan från början varit tydliga i att alla tillkommande arbetsuppgifter och utökat ansvar som läggs på lokföraren ska vara underlag för en värdering och lönesättning. Det kommer att handla om både lön och villkor. Detta har vi tagit upp med arbetsgivaren tidigare och så sent som i september när vi skrev överenskommelsen om ”5-pass övertid” så skrev vi tillsammans med arbetsgivaren in detta i protokollet. Klubben har nu gått vidare och begärt förhandling i denna fråga. Vi har föreslagit att vi ska ses i slutet av januari – exakt datum för detta är ännu inte bekräftat. För oss handlar det nu om att fundera över vilken påverkan den nya lokförarrollen innebär och hur vi anser att skillnaderna mot idag ska bedömas och värderas. Arbetsgivaren kommer självklart att göra samma sak och därefter tar förhandlingen sin början.
Ska vi inte vänta med detta till dess att vi vet hur det blir med bemanningen ombord?
För oss står det nu klart att kamerorna kommer upp och ska användas – primärt utav lokföraren. Vi ser inte att vi har något att vinna på att dröja med samtal kring villkoren. Även i ett läge där vi lyckas påverka beställaren till fortsatt dubbelbemanning återstår att se om det kan ske på samma sätt som idag – med en tågvärd tjänstgörande endast i hytten.