Lokförartjänsten på MTR har genomgått stora förändringar det senaste året. PTU-projektet som nu är inne i sin absoluta slutfas har lett till att vi som lokförare fått fler arbetsuppgifter, ett utökat ansvar och numera nära på uteslutande tjänstgör ensamma ombord på tågen.
Redan för ett drygt år sedan kom vi överens med arbetsgivaren om att denna stora förändring behöver värderas och lönesättas. Vi enades också om att detta skulle göras gemensamt av fack och arbetsgivare. Tidpunkten angavs till ”projektets slutfas” – något som skulle göra det möjligt för oss att gå in i diskussionerna med en bra förståelse för hur påverkan slagit och vilka eventuella förändringar som krävs och är rimliga. Seko Lok har flera gånger sedan i somras tagit upp detta med företaget och tryckt på för att få till en träff – MTR har trots detta inte velat sätta av en tid. Vi kan inte se det på annat sätt än att MTR därmed undviker frågan i hopp om att det hela ska rinna ut i sanden.
Detta agerande från arbetsgivaren bygger inget förtroende mellan parterna. Det är fel väg att gå i en situation där vi redan idag blöder personal och där många av våra medlemmar aktivt funderar på vilka alternativ som står till buds. Problemet är inte isolerat till pendeln utan samma utveckling kan ses hos dotterbolaget MTRM. Trycket på alla att åka med elev fler dagar än vi avtalat om är också en sådan faktor som aktivt driver personal bort från arbetsplatsen. Att företaget inte klarar av att inse vartåt nuvarande hantering barkar utan fortsätter med sin strutsmentalitet är djupt olyckligt.
Genom åren har vi kunnat lösa de allra flesta frågor lokalt på arbetsplatsen – det har gemensamt setts som en styrka. Genom ordning och reda och bra kollektivavtal har vi kunnat hålla en låg personalomsättning vilket sparat kostnader för rekrytering och dyr övertid. Utvecklingen idag är istället att fler och fler frågor strandar lokalt och behöver dras till central förhandling. Detta föder irritation och uppgivenhet hos personalen. Det talas ofta om en nationell lokförarbrist och att denna skulle vara anledningen till de flesta av de problem vi ser lokalt. Det är en sanning med modifikation. Lokförarbristen är större hos MTR än hos andra bolag. Vi rekryterar och utbildar för glatta livet men tappar ungefär lika många som vi tar in. Så har det varit sedan MTR tog över som arbetsgivare och egentligen talar ingenting för att det skulle bli annorlunda denna gång. Det gäller inte bara lokförare utan ”hela linan” – så många chefsbyten som vi upplevt under de senaste åren saknar motstycke. Det saknas helt enkelt förtroende för MTR som arbetsgivare och vi ser inte några tecken på att det vänder utan aktiva åtgärder.
Vad gör Seko Lok framåt?
Klubbens uppgift och roll är att verka för bra förutsättningar för lokförarna genom stabilitet och förbättringar för vårt kollektiv. Även om det i perioder kan upplevas motigt så avstannar aldrig det arbetet. Tvärtom så blir det då extra viktigt. Vi vill åstadkomma en situation där medlemmarna återigen trivs med sitt arbete och sin arbetsgivare och med stolthet går till jobbet. Vi kommer därför att fortsätta verka för lösningar som gynnar lokförarna.