På söndagseftermiddagen fick Seko lok ett mail från två aktiva medlemmar i klubben med en insändare som de bad att klubben skulle skriva under – omedelbart. Senare samma dag skickades en påminnelse, till vår föräldralediga viceordförande. Eftersom denna kommunikation inte så lite påminde om försöket på det senaste budget- och nomineringsmötet att anta ett förskrivet uttalande på stående fot, och dessutom avslutades med en rätt trist ”antingen är ni med oss eller emot oss”-ton, tänkte vi att det var på sin plats att försöka förklara läget lite.
Att vara engagerad i en fackklubb är ofta väldigt givande. Det är roligt att hjälpa medlemmar, och det är kul att se saker gå framåt. Det kan också vara tidskrävande, långsamt, och väldigt frustrerande.
Vi försöker göra så mycket fackligt arbete som möjligt på facklig tid, alltså arbetstid, betald av arbetsgivaren eller klubben eller andra delar av den fackliga organisationen. Givetvis räcker inte detta till, och vi tvingas alla lägga ned en del fritid på det fackliga. Eftersom livet utanför arbetet ser olika ut för olika individer har vi olika möjligheter att engagera oss på fritiden, och det varierar lika självklart mellan olika dagar. Som alla andra är vi sjuka, har semester, vabbar, tränar, flyr stan, är föräldralediga, går på fotboll och kollar Netflix. Vi kommunicerar väldigt ofta med varandra, men vi är inte tillgängliga för vare sig arbetsgivaren eller Seko 24-7, och det har vi heller ingen ambition att vara. Det vore inte hälsosamt, och det är heller inte önskvärt. Ni kommer ihåg tiden innan gruppchattarna va, när man var tvungen att arrangera telefonkedjor, eller helt enkelt vänta till nästa planerade möte? Det fungerande ändå. Det är inte alltid hastigheten har ett egenvärde, och i synnerhet inte när man har att göra med långsamma processer. Arbetsgivare vill ofta hetsa fram saker utan tid till eftertanke, vi försöker jobba annorlunda. När det har varit vi som tagit för snabba beslut har medlemmar inte varit sena med att påtala detta.
För att det fackliga ska flyta på planeras det i så god tid som möjligt. Vi planerar styrelsemöten, expeditionsbemanning, vilka som ska gå på MBL:er och andra möten, och när personer ska gå vidareutbildningar. Enligt förtroendemannalagen (FML) ska facklig ledighet sökas minst 14 dagar i förväg, men mycket planeras alltså långt tidigare än så. När så företaget plötsligt och utan förvarning drar in redan beviljad och planerad facklig tid får vi förtroendevalda problem. Det här hände den 6 december och gällde månaden ut, hur det ser ut efter årsskiftet har vi inte fått några besked om än. Vi har begärt förhandling om det vi uppfattar som ett brott mot förtroendemannalagen, men tiden som försvunnit kommer förstås inte åter oavsett utgången. Men som det är nu räcker tiden inte till för att göra allting vi behöver och definitivt inte till allt det vi vill.
Klubben vill också vara så demokratisk det bara går. I det ingår att lyssna på medlemmarnas vilja och önskemål! Men i det ingår också att låta de redan förtroendevalda komma till tals och att diskutera frågorna sinsemellan, och inte hetsa igenom beslut utan att folk har möjlighet att yttra sig. Vi kan inte låta styrelsen skriva under något om inte styrelsen hunnit ta del av materialet. Det vore inte ansvarsfullt. Som styrelse i en fackklubb kan vi heller inte anta uttalanden å medlemmarnas vägnar utan att verkligen veta vad vi skriver under. Det är här det fackliga ibland kan bli lite frustrerande, demokratiska processer och stadgar och människor är inte alltid snabba.
Vi vill dock väldigt gärna vara delaktiga i att ta fram material som när det gäller den här aktuella insändaren. Ibland är saker helt självklara och behöver bara en underskrift, men oftare vill man stöta och blöta olika formuleringar och reda ut eventuella frågetecken. Man skickar olika versioner mellan varandra tills alla parter är någorlunda nöjda. Det kan förstås ta tid, men det är ofta det som krävs för att man gemensamt ska kunna gå framåt. I det här fallet fick vi inte den möjligheten, när vi påpekade ett par tveksamheter var bemötandet i stället lite mer ”take it or leave it”.
Vi förstår att det måste gå undan ibland, och den här gången hade vi inte möjligheten att svara så snabbt. Allt blir förstås lättare om man inte blir ”inbjuden” när själva arbetet redan är avslutat, så nästa gång hoppas vi i stället bli kontaktade i början av processen så att vi tillsammans kan ta oss vidare. Även om det kan ta lite tid.
Med hopp om tålamod och förståelse för frustrerande långsamma demokratiska processer,
Anders Österman, Anna Arnell, Dennis Lamberg-Clemes, Kristoffer Johansson, Melissa Svenhard, Mikael Eriksson, Nina Sagulin, Robert Sundin
P.S. ”Hur hinner ni skriva detta men inte godkänna en insändare?” Det första utkastet till denna text författades av en person som var bortrest under helgen när insändaren skickades, och satte sig vid datorn efter ett kvällspass, med tight dygnsvila. Ibland funkar det, men det går inte att begära att alla alltid ska kunna göra så. Tiden hade givetvis i stället kunnat användas till själva insändaren, om inte kravet varit att vi skulle besvarat den med några timmars varsel. D.S.