485 kollektivavtal som berör 2 844 500 anställda ska förhandlas 2020. Däribland Spårtrafikavtalet som vi arbetar under. Innan detta kan dras igång med konkreta yrkanden från Spårtrafikbranschens klubbar måste märket sättas, dvs den procentuella löneökning som avtalas ska ske under den kommande avtalsperioden. Sedan 1998 har märket satts mellan industriförbunden, med IF Metall i spetsen, och Svenskt Näringsliv. IF Metall är ledande bland fackförbunden eftersom deras branscher är mest betydande för exporten och därmed att Sverige ska behålla sin konkurrenskraft. Därför anser man att lönesättningen är mest avgörande där.
Dock finns de som är kritiska emot märket. De menar att då märket anpassats efter industrins förutsättningar har det satts för lågt. De reallöneökningar som skett de senaste decennierna beror i första hand på att inflationen varit låg. Detta har påtalats av bland andra Handels och Kommunal som organiserar många lågavlönade. Förbundet Pappers gick också ut tidigt i år ut och meddelade att de ville se ett märke på 4 procent per år (jämför förra märket som slutade på 6,5 procent över tre år).
Förbunden inom 6F, varav Seko är ett tillsammans med Byggnads, Elektrikerna, Fastighets och Målarna, har inför avtalsrörelsen lanserat ett eget förslag på en ny lönenormering. Man har sett sett att lönerna mellan mans- och kvinnodominerade branscher inte jämnats ut under den period märket varit lönenormerande. Man har också sett att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän ökat. 6F-förbunden menar att Industriavtalet ska skrotas och ska istället ersättas med centrala förhandlingar mellan LO, PTK och Svenskt näringsliv. Dessutom vill man införa ett så kallat “knä” i lönesättningen på 28 000 kronor. Detta innebär kortfattat att efter att procentsatsen över hur mycket lönerna ska öka har satts, så ska alla som tjänar under 28 000 kronor få samma löneökning i kronor som en person som tjänar 28 000.
Svenskt näringsliv gick i somras ut med sina 4 viktigaste mål inför avtalsrörelsen 2020:
- Löneökningstakten ska sänkas
- Ingångslönerna ska leda till att trösklarna för arbete sänks.
- “Möjligheterna för företags- och medarbetarnära lönebildning ska öka. Fördelningen av löneökningarna inom ramen för siffersatta avtal ska göras av företaget. Inte genom individgarantier, generella lönehöjningar och stupstockar.”
- Svenskt Näringsliv vill också utveckla de centrala avtalen för att öka utrymmet att variera arbetstidsförläggning, övertid, visstidsanställningar samt inhyrning.
Hur höga de gemensamma lönekraven kommer blir i både procent och kronor blir klart i december och som det ser ut nu är alltså facken splittrade. Konjunkturinstitutet menar exempelvis årliga löneökningar på 3,5 procent inte skulle bidra till att öka inflationen över målet på 2 procent. Andra menar att lägre löneökningar håller arbetslösheten nere och minskar därmed statens kostnader, exempelvis för A-kassan.
Spårtrafikavtalet
Oavsett var märket sätts så ligger det som grund även för de kommande årens löbeökningar i vår egen bransch. När det gäller oss som kör pendeltåg så regleras de flesta av arbetsvillkoren i det lokala avtalet, men för den sakens skull är inte det centrala Spårtrafikavtalet (branschavtalet) oviktigt. Spårtrafikavtalet är en grund medan de villkor som förhandlas fram lokalt framför allt ska syfta till att vara ännu bättre och anpassade till vår arbetsplats.
Exempelvis så är det reglerat även i branschavtalet att veckoarbetstiden för de absolut flesta som kör tåg ska ligga på 36 timmar. Samma bestämmelse gäller för oss lokalt på pendeln fast det är lite andra kriterier som styr.
Andra frågor som kan vara viktiga att reglera i ett branschavtal i vårt fall är frågor om exempelvis verksamhetsövergångar. Dessa sker med jämna mellanrum för samtliga anställda på järnvägen och därför tjänar hela branschen på att ha gemensamt reglerade villkor.
Även GFL (genomsnittligt förtjänstläge), det vill säga att kollegor på tågvärdssidan som blir anställda på timmar, avlönas efter den genomsnittilga lönen i yrket och inte ingångslönen är ett annat exempel på något som är bra att reglera i det centrala branschavtalet. Särskilt ur facklig synvinkel. Blir det dyrare för arbetsgivarna att anställa personer på timmar väljer de i högre grad bort det alternativet. Personer som har osäkra anställningar, exempelvis timanställda, har en benägenhet att i mindre grad organisera sig fackligt. Vill vi vara en stark motpart med många organiserade medlemmar tjänar vi alltså på fler fast anställda medlemmar.
Frågor om exempelvis fler semesterdagar eller arbetstidsförkortning kan givetvis också regleras i ett branschavtal. Hur man väljer att lägga upp det är upp till medlemmarna.
När det gäller Spårtrafikavtalet 2020 ska yrkanden läggas fram till 29 november från klubbarna om vilka tre saker man tycker är viktigast att ha med i det nya Spårtrafikavtalet. I början av januari nästa år ska en avtalskonferens hållas med representanter från klubbarna där man bestämmer vilka avtalskrav man ska lägga fram emot motparten Almega. Efter att parterna bytt avtalskrav med varandra börjar förhandlingarna. Det nya Spårtrafikavtalet är tänkt att träda i kraft 1 maj 2020.